...av dessa tre dagarna är att det har varit intressant, spännande, roligt, utmanande, jobbigt och krävande! Att få en inblick i denna så otroligt annorlunda värld är något jag varmt rekommenderar. De ser inte så mycket svenskar där fick jag veta, vilket jag tycker är synd. Det är ett väldigt vänligt folk, som försöker vara helt självförsörjande. De lever utan telefon, el och rinnande vatten. Det finns kanske 1-2 bilar i varje by och några mopeder.

Mellan juni-dec sliter alla i arbetsduglig ålder med årets risskörd som sedan är deras basföda hela året. Ris kombinerat med frukter och grönsaker, råttor, ekorrar, fisk eller grodor. Grisar, kor och höns sparar man in i det sista och de flesta lever fritt i byn ihop med hundar och katter.

Resten av året försöker de sälja hantverk, frukter och blommor för att få in lite pengar. Turismen ger ju en del förstås. De talar ett språk som är mer likt burmesiskan än thailändskan och har egna skolor och kyrkor.

Trots att de saknar mycket enligt oss har de en otrolig livsglädje och gemenskap. Alla hjälps åt med allt och så många som möjligt i samma familj bor ihop, från far- och morföräldrar till de minsta småbarnen. Varje morgon väcks de av tuppen i gryningen och direkt efter samlas alla män till ett frukostmöte runt en eld, där de dricker te eller kaffe, tuggar teblad och röker sina egna cigaretter som består av egenodlad tobak inrullad i bananträdsblad. När mötet är klart rullar dagen på tills mörkret faller och strax därefter gå alla och lägger sig, för där ute är det inte mörkt det är kolsvart!

Kram

Efter ännu en sömnlös och iskall natt, skulle vi då gå sista biten tillbaka. Men innan var det så klart frukost. Alla i vår grupp blir dock väldigt förvånade när vi får syn på en äldre man som sitter och grillar en råtta över öppen eld. Tydligen en råtta han fångat i en fälla under natten och nu såg han fram emot en extra god frukost. Vi blev erbjudna att smaka, men alla avböjde.

Första dagen var det bara uppför och denna dagen var det bara nerför. Alla tre dagarna var det lika varmt och sedan kallt. En riktigt stor utmaning och fruktansvärt kul och intressant! Något jag mer än gärna gör om, men inte än på ett tag, för jag ljuger inte när jag säger att jag har ont i precis hela kroppen! ;-)

Morgonen var väldigt välkommen. Oj, vad tiden går sakta när man inte kan sova! Upp lagom till frukost och som tur är stiger temperaturen nästan lika fort som solen! :-) efter det var det dags att gå vidare mot Mae Hong Son. Dag 2 bestod bara av vandring, förutom en timmes lunchpaus vid ett vattenfall där man fick bada om man ville. Väl framme var det dags igen med ordningsreglerna. Nu var vi framme hos "långhalsarna", damerna med alla ringar om halsen/nacken. Tyvärr ville inte de bli fotograferade, vilket man ju då måste respektera.

Samma rutiner som kvällen innan. Vi förberedde "golven" medan maten blev klar.

Här fanns det tyvärr ingen eldstad, så vi gjorde en liten eld ändå som vi stod och värmde oss vid ett par timmar. Tidiga kvällar har det blivit dessa dagarna!

Nedanför är bilder på byn på håll, deras "grovkök", vår sovplats. I den ordningen.

Innan vi kom fram till första byn, som bestod av ca 45 pers/20 familjer av folket Kaure, blev vi noga instruerade om hur vi skulle sköta oss och lite om vad vi kunde säga och inte. Vi var framme vid sextiden på kvällen och eftersom det är mörkt här kl 18-18.30 var det dags för kvällsmat direkt. Under tiden maten förbereddes, gick vi runt och kikade lite och förberedde våra golv, nej sängar menar jag ju! En 1cm tjock tygbit har jag legat på i två nätter och försökt sova... Det ihop med nollgradig temperatur och mer eller mindre bara ett par filtar att dra över sig... OMÖJLIGT att sova!

När det var dags för mat samlades vi i kökshyddan och fick en varsin tallrik och order om att sitta på golvet. Enda belysningen var ett stearinljus i mitten.

Efter maten tände vi en brasa som vi samlades runt resten av kvällen. Så fort ljuset försvinner, försvinner ju också värmen!

Nedanför kommer här bilder från byn, bl a vår sovhydda och "dörren" in i den, toaletten och ladugården. I den ordningen.

Efter elefanterna fick vi åka bil i ännu en halvtimme, innan vi var framme och blev avsläppta. På med ryggsäckarna bara och sedan var det dags att gå. Vi gick i ca en timme innan vi stannade för lunch.

Jag skrev ju tidigare att min oro för att det skulle vara för "lätt" släppte efter en timme och jag kan lova att det var gott med lunchpaus! I ca 31 graders värme, med full packning, en terräng som inte liknar något annat jag gått i och utan fler pauser gjorde vi en stigning på 1600m på en dag och det tog oss fem timmar att gå från bilen till första byn. En riktig utmaning måste jag säga! Skitkul!!! :-D

Nedan följer blandade bilder på en del av terrängen. Över och igenom allt!

Tidigt på torsdagsmorgonen körde de runt och hämtade upp alla, innan vi åkte norrut i ca tre timmar. Innan trekkingen började skulle vi rida på elefanter. Egentligen är det "soffor/sadlar" för två pers, men jag fick en helt egen. :-) De är ju så fina och mäktiga! Min elefant hade sin unge med sig på fyra år och båda tiggde bananer hela tiden. Kul att det då och då kommer upp en skitig snabel som söker igenom dig efter godsaker! :-D Jag som var själv fick välja sittplats och jag skippade sadeln och satte mig på nacken på elefanten istället, precis bakom öronen så de slog i mina ben när hon viftade. Snacka om vingligt, men kul! Elefanterna var nog gladast när de fick en banan eller möjligtvis när de kom ner i vattnet. :-) Ca en timme tog det och sedan bar det av norrut igen med bilen.

Nu är jag tillbaka i civilisationen igen, efter tre väldigt jobbiga men ännu mer spännande dagar! :-D

Det har varit väldigt intensivt, men samtidigt en resa tillbaka i tiden. Uppe i bergen fanns mycket riktigt ingen som helst täckning på mobilen, bara att lägga ner, men det fanns heller varken el eller rinnande vatten. Det var väldigt intressant att leva under de förhållandena under så pass lång tid och fram för allt att se hur hilltribe-folken levde.

Jag var lite orolig för att det skulle vara en "turistanpassad" trekking, med bättre förhållanden både gällande terrängen och levnadsstandarden, men den oron släppte efter första timmen! :-) Jag vill ju ha "the real thing" och det fick jag!!

Vi var sju personer, alla mellan 25-35 år och vi var från Sverige, Holland, Tyskland och Frankrike. Vi hade en jättetrevlig guide med hos hela tiden, som själv tillhörde byn och folket vi kom till först. Surin hette han och han är på bild nedanför. Jag fick även en ny bästis i form av guidens hund. Han hette Kaom och följde mig överallt i tre dagar. En söt liten skugga! :-) även han är på bild nedanför.

Jag har väldigt mycket att skriva och mycket bilder, så jag kommer dela upp det i flera inlägg. Men innan jag skriver mer ska jag ge mig iväg för lite käk och sedan en välbehövlig massage som kostar hela 45 SEK/timme! :-)

Kram